På initiativ av ambassadör Magnus Robach samlades rektorer från ledande svenska och japanska universitet på svenska ambassaden i Tokyo. Rektorerna konstaterade att det akademiska utbytet mellan Sverige och Japan var underutvecklat i kvantitativa termer, men att det fanns stor potential att främja samarbetet. Det svensk-japanska forskningssamarbetet håller hög kvalitet. Rektorerna drog slutsatsen att färre men mer strategiska samarbetsavtal var önskvärda. Det fanns strukturella problem som motverkade studentutbytet, bla bristande språkkunskap, det akademiska årets upplägg och svårigheter att tillgodoräkna sig poäng från utlandsstudier. Dessutom var Sverige relativt okänt i Japan som studieland. Rektorerna var överens om att man borde analysera vad som försvårade utbytet och ta fram förslag för att komma till rätta med hindren. Ett nytt möte mellan universiteten föreslogs. Firandet av diplomatiska förbindelser 2018 lyftes fram som ett tillfälle att uppmärksamma det akademiska utbytet. Lunds universitet och Nagoya University kommer att fungera som kontaktpunkter för det fortsatta arbetet.
22 rektorer från de främsta universiteten i Sverige och Japan möttes på den svenska ambassaden i Tokyo den 3 oktober. Universitetskanslern deltog liksom cheferna för STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning) och JSPS (Japan Society for the Promotion of Science). Japanska utbildningsministeriet (Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology) medverkade på tjänstemannanivå. Bilagt återfinns program och deltagarförteckning.
Dagen inleddes med presentationer av svenska och japanska företrädare följt av en rundabordsdiskussion.
Presentationer
Universitetskansler Wallberg inledde presentationerna med att konstatera att även om Sverige och Japan var forskningstunga länder var det nödvändigt att fortsätta främjandet av forskning och utveckling, inklusive internationalisering. Globalisering och It-teknik ställde krav på flexiblare universitetssystem. Internationalisering av svenska universitet var något som sr Hellmark-Knutsson fokuserade på. Wallberg konstaterade även att studentrörligheten mellan Sverige och Japan var låg. Det fanns mycket att göra för att främja student- och forskningsutbytet.
Matsumoto från japanska utbildningsministeriet informerade om projektet ”Top Global University” som syftade till att stärka internationaliseringen av den japanska universitetsvärlden. 37 utvalda universitet ingick i projektet. De gavs bland annat stöd till nätverksbyggande med utländska universitet och förstärkta resurser till studentutbyte.
Göthenberg från STINT pekade i sin presentation på den starka korrelationen mellan internationellt samarbete och forskningskvalitet. Svensk och japansk forskning kompletterade varandra väl och uppvisade bra resultat, tex mätt i medförfattarskap och citat från andra forskare. Ett sätt att främja studentutbytet var program för dubbelexamina. Han lyfte även fram STINT och JSPS som viktiga verktyg för internationalisering av forskningen.
JSPS-chefen Anzai konstaterade att man var den främsta japanska organisationen för att främja forskning. Han berättade om det arbete JSPS utförde. Han lyfte särskilt fram JSPS Stockholmskontor och Nobel Prize Dialogue 2015 i Tokyo som exempel på de nära relationerna mellan den svenska och japanska forskningsvärlden.
Hamsten förklarade att Karolinska Institutet (KI) hade som mål att minska antalet strategiska allianser och i stället satsa på långsiktiga relationer med världsledande forskningsinstitutioner och med utvalda universitet i utvecklingsländer. KI välkomnade läkemedelsbolag till campusområdet. Utbyte mellan universitet och näringsliv var positivt för bägge parter. Hamsten pekade på gemensamma utnämningar på högre nivåer tex professorer som bra sätt att främja samarbete mellan svenska och japanska universitet.
Rundabordsdiskussion
Rundabordsdiskussionen fokuserade på hur student- och forskningsutbytet kan främjas. Det konstaterades att utbyte var mycket mindre än vad det fanns potential för. Det fanns uppskattningsvis omkring 150 samarbetsavtal mellan svenska och japanska universitet. Trots detta uppgick antalet japanska studenter i Sverige i genomsnitt till omkring 250 personer årligen. Situationen var liknande gällande svenska studenter i Japan. Rektorerna var intresserade av att samarbeta för att främja student- och forskningsutbyte. Internationalisering var nödvändigt för universitet som vill utvecklas och förbättras.
Universitetskanslern framhöll vikten av att förstå vilka incitament studenterna hade för utlandsstudier. Flera talare pekade på behovet av att analysera vilka utbyten som redan fanns och vilka de strukturella problem var som hindrade utbytet att öka.
Flera av universiteten föreslog att man borde analysera vilka områden som skulle kunna vara av särskilt intresse för svenskt-japanskt samarbete. Kyoto University pekade på samarbete inom teknik, men också inom jämställdhet. Kyushu University framhöll medicinteknik som en annan möjlighet. Lunds universitet (LU) konstaterade att svensk-japansk forskning var starkt inom fysik. Stockholms universitet (SU) lyfte även fram kemi som ett starkt forskningsområde. Utmaningen var tvärvetenskaplig forskning tex klimatforskning. Även Umeå universitet (UMU) pekade på vikten av att närmare fundera kring tvärvetenskaplig forskning. Möjliga framtida samarbetsområden var It, design, åldrande befolkning, idrott och arktiska studier. Sophia University informerade om att deras relation med Volvo Group hade inletts genom samarbete kring hållbara transporter.
Flera japanska talare föreslog att man skulle samlas igen för att hitta praktiska lösningar för att överkomma hindren. JSPS uppgav sig vara berett att stötta ett seminarium om att främja samarbete.
Flera universitet lyfte fram att det var önskvärt med färre men aktivare samarbetsavtal. Behovet av långsiktighet underströks av flera talare. Karolinska Institutet (KI) underströk vikten av att bygga på existerande samarbeten. KI samarbetade med Tokyo University, Kyoto University, Osaka University och forskningsinstitutet RIKEN. Samarbete ägde även rum mellan LU och Waseda University samt mellan Uppsala universitet (UU) och Tokyo Metropolitan University, Tohoku University och Hokkaido University. Hiroshima University samarbetade med Malmö universitet och Kyushu University samarbetade med UU, SU och Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Inom Life Science samarbetade Osaka University med KI. Ett Life Science symposium med KI planerades till våren 2016 i Osaka. Ett 60-tal forskare från Kyoto University hade 2014 rest till Sverige för Sweden Kyoto Symposium. Detta arrangerades av Kyoto University och UU, SU, KTH och KI. Symposiet hade varit lyckat och man övervägde en möjlig uppföljning 2016 eller 2017 i Kyoto.
Flera av inläggen, bla från KI, KTH, Chalmers tekniska högskola, LU, UMU, Sophia University, Nagoya University och STINT pekade på vikten av samarbete med näringslivet. Detta kunde även ha positiva effekter på det akademiska utbytet mellan Sverige och Japan. Exempelvis ville flera företag att Chalmers skulle följa med dem ut i världen. Ett sätt att möjliggöra detta var att hitta samarbetsuniversitet. UMU hade goda erfarenheter av samarbete med företag inom industriell design. Japansk bilindustri har rekryterat flera studenter från designskolan. Nagoya University samarbetade med Toyota avseende sommarkurser. Sophia University samarbetade med Volvo Group. Bland annat gavs möjlighet till praktik på dotterbolaget UD Trucks och även finansiellt stöd genom Volvo Group Scholarship.
Flera talare, bla Chalmers, LU, SU, KTH, Tsukuba University och Fleetwood från Ingenjörsvetenskapsakademin framhöll vikten av bottom-up samarbete. Att bygga samarbetet mellan forskare och fakulteter snarare än mellan universitet/rektorer. SU konstaterade att medan bottom-up samarbete var att föredra för forskarutbyte var det nödvändigt med en top-down ansats för att komma tillrätta med strukturella hinder för studentutbytet.
Många av rektorerna konstaterade att strukturen på det akademiska året var ett problem för studentutbytet. Enligt Linköpings universitet (LIU) var svenska studenter inte beredda att åka utomlands under terminerna om detta innebar att de missade akademiska poäng. Däremot var de intresserade av sommarkurser. Keio University, Kyoto University, Tokyo University och LU framhöll också sommarkurser som positivt för att främja utlandsstudier. Sophia University konstaterade att flertalet japanska universitet inte deltog i system för att tillgodoräkna sig akademiska poäng utomlands, trots att detta var viktigt för universitetens internationalisering. Såväl Chalmers som Tokyo University lyfte fram studiebesök som andra positiva sätt att främja utbyte mellan universitet.
Flertalet av inläggen, bla från LU, SU, UU, LIU, Kyoto University, Keio University, Osaka University, Nagoya University och Sophia University, pekade på vikten av språkutbildning för internationaliseringen. Flera av de japanska universiteten, bla Kyoto University, Keio University och Sophia University satsade på att öka antalet kurser som hölls på engelska. Inom ramen för LIUs ingenjörsprogram hade studenterna möjlighet till ett års studier i japanska. UU och LU lyfte fram positiva erfarenheter av utbildningar med inslag av obligatoriska studier utomlands. Osaka University informerade om sin utbildning i svenska språket. LU och Nagoya University pekade på skillnaden i intresseinriktning hos svenska och japanska studenter. Många svenska studenter ville lära sig japanska och var intresserade av kultur och manga, medan flertalet japaner var intresserade av teknik och vetenskap. SU konstaterade att en mer diversifierad personal främjade internationalisering. På SU var 65 procent av lärarna och forskarna icke-svenskar.
Flera talare framhöll vikten av att svenska universitet marknadsförde sig i Japan. Waseda University arrangerade mässor för utlandsstudier vartannat år. Förra gången hade LU deltagit. Osaka University genomförde särskilda mässor fokuserade på studier i Sverige. Ambassaden hade tidigare stött dessa och fortsatt samarbete välkomnades. Tokyo Institute of Technology planerade ett symposium med UU i Tokyo.
Osaka University och Nagoya University lyfte fram RENKEI (Japan – UK Research and Education Network for Knowledge Economy Initiatives) som en möjlig inspiration till hur man kan främja ökat utbyte. I RENKEI deltog sex universitet från bägge länderna. Det samarordnades av British Council.
Slutsatser
Vid dagens slut var mötesdeltagarna överens om att fortsätta arbetet med att främja det svensk-japanska utbytet. Ett uppföljningsmöte var önskvärt. Nagoya University och STINT konstaterade att såväl den japanska sidan som den svenska hade hemläxor att göra.
Ambassadör Robach konstaterade att mer behöver göras för att främja Sverige som ett studieland bland japanska studenter. Såväl universiteten som myndigheter, inklusive ambassaden, behövde fundera ut hur detta bäst görs. Deltagande i studentmässor och bearbetning av alumnnätverk var ett par uppenbara verktyg. Firandet 2018, av 150-år av diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Japan, vore kanske ett lämpligt tillfälle att föra akademiskt samarbete framåt.
LU och Nagoya University har anmält sig som kontaktpunkter för det fortsatta arbetet med att främja akademiskt samarbete mellan Sverige och Japan.
Gemensamma slutsatser från rektorsmötet håller på att förberedas.
Författare: Sven Östberg, Svenska ambassaden, Tokyo