Åke Nordgren kommer i februari att dubbas till Sake-Samuraj, något han själv säger är lite av branschens Oscar!

http://www.wownews.se/?a=8026&search=sake

 

Årets Nobelpris i kemi delas mellan tre vetenskapsmän, varav två är japanska medborgare, – Eiichi Negishi, Professor vid Purdue University, och Akira Suzuki, Professor Emeritus vid Hokkaido University.

Mer om detta finns att läsa här: http://www.se.emb-japan.go.jp/nobel_2010_chemistry.htm

 

AFS Interkulturell Utbildning har tagit emot sju japanska utbytesstudenter under läsåret 10/11 (av sammanlagt 57 AFS studenter från hela världen). Dessa ungdomar i åldrarna 16-18 år går i svensk gymnasieskola och bor i en värdfamilj. Till en av våra japanska utbytesstudenter söker vi nu efter en familj som tycker att det skulle vara spännande och intressant att bli värdfamilj och därigenom få uppleva inslag av en annan kultur hemma i sitt eget hem under ett år! Hon kommer ifrån Oomura -Shi, är 17 år gammal och går i nuläget på Södra Latin i Stockholm.

Om du är intresserad kan du läsa mer på vår hemsida www.afs.se eller ringa/skicka e-mail till Marcel Grüninger, 08-556 949 34, [email protected] för mer information.

Värdfamiljskapet gäller mellan november 2010 och juli 2011. Som värdfamilj står man för mat och husrum, resten tar AFS eller studenten själv hand om.

 

The EU-Japan Centre is organising a 2-day training course dedicated to mutual understanding between Japanese and European managers through a case study in the field of Business Strategy (tentative programme )The course is intended for European managers working in a Japanese environment or with Japanese markets, or vice versa.

It will provide EU and Japanese participants with tools and techniques enabling them to formulate a Business Strategy for the benefit of EU as well as Japanese parties.

Based at the European Centre for Japanese Studies (CEEJA)  in Alsace (France), this course will be led by a Japanese management consulting firm based in Europe, Japan Management Association Consultants ( JMAC) . The instructor is the Japanese CEO of JMAC Paris.

Dates:                    Thursday 18 and Friday 19 November 2010

Venue:                   CEEJA European Centre for Japanese Studies – Alsace

Organiser:              EU-Japan Centre for Industrial Cooperation

For more information contact:      [email protected]

 

The first ever exhibit in the Scandinavian countries of artifacts from the atomic bombing of Hiroshima was recently opened on 9 September in Stockholm, the capital of Sweden.

The title of the exhibit “No More Wars” conveyed the tragedy of the atomic bombing of Hiroshima and underscored the threat of nuclear weapons.

The exhibit was arranged with the combined cooperation of the Sweden Military Museum, the Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation, and The Nippon Foundation.

Twenty artifacts of the atomic bombing, and posters related to it, are on loan from the Hiroshima Peace Memorial Museum for the exhibit. Together they communicate the horrors associated with nuclear damage, and the need for international peace. The exhibit will continue at the museum until 8 December.

Opening ceremony of the “No More Wars” Exhibition in Stockholm
The opening day ceremony of the exhibit and symposium on 9 September were attended by Princess Christina of Sweden, former Japanese foreign minister Yoriko Kawaguchi, former International Atomic Energy Agency (IAEA) director general Dr. Hans Blix, The Nippon Foundation Chairman Yohei Sasakawa and the Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation Chairman Magnus Vahlquist.

The exhibit is arranged at the Military Museum from the point of view of cultural anthropology, showing the history of war and the materials of human conflict.

Head of the museum, Eva-Sofi Ernstell, said “I’m sincerely happy to hold this exhibit here. It is an important event for young people to deepen their interest and understanding of the problems of nuclear weapons.”

Chairman Sasakawa explained to the “A World Without Nuclear Weapons Symposium,” which followed the opening ceremony: “This is only a very small fraction of the materials to show the episodes involving the nuclear bombings of Hiroshima and Nagasaki.”

“However, this exhibit transcends time and crosses borders and provides the opportunity for people to sense the destruction caused by nuclear weapons,” he added.

Chairman Sasakawa makes comments at the symposium
Then, Mr Blix and former foreign minister Kawaguchi made remarks on ways to eliminate nuclear weapons and reduce fears of their existence. They also took lively questions from the symposium audience.

Finally, Keiko Sasamori, who miraculously survived the Hiroshima bombing, told of her experiences on that fateful day.

Keiko Sasamori tells audience her experiences of the Hiroshima atomic bombing
“My sister thought the sun had fallen on us,” recalled Sasamori. “In my fading consciousness, I heard the sound of a baby screaming. That scream still remains clearly in my ears, as if it happened yesterday,” she said, as the symposium audience listened raptly to her and were drawn into her narrative.

She recounted the severe burns to her face and upper body, and the many months of treatment that was required before she was finally able to venture outside.

Immediately after the bombing, she recalls how stunned she was at the change in her neighborhood landscape. She saw a nearby house where a woman stood crying over the body of her child, who had been trapped from the waist down under the wreckage of their collapsed house killing her in front of her mother’s eyes.

Sasamori said she saw many tragic scenes like this. “I don’t want anyone else to have this kind of experience,” she said. “To create a world without war, it is crucial that people understand each other on a one to one basis.
If we have the courage to take action, then wars cannot occur,” she emphasized. These words were greeted with loud applause from the audience.

 

”Atombomben är en styggelse, inte bara för att den hotar våra kroppar utan kanske än mer för att den ifrågasätter vårt förnuft”
Peter Englund
6 augusti 1945 kl 08.15 fälls den första atombomben över Hiroshima.
9 augusti 1945 kl 11.02 fälls den andra atombomben över Nagasaki.
Utställningen berättar om dessa två händelser som förändrade världen för alltid. Ett nytt vapen hade använts – kärnvapnet. Ett vapen som inte bara utgör ett hot mot civilisationer utan mot livet självt, ett terrorvapen och ett massförstörelsevapen.
Mellan 9 september till 8 december 2010 visas utställningen No More Wars på Armémuseum i Stockholm. Utställningen baseras på föremål, texter och bilder från Hiroshima Peace Memorial Museum samt bilder från Nagasaki Atomic Bomb Museum.
Föremålen, vardagliga och personliga, vittnar om hur tillvaron slås sönder i ett ögonblick. De bär alla på en egen berättelse som sammantaget tecknar en fasansfull historia om mänskligt lidande i krig. Alla föremål är unika och har aldrig tidigare visats i Skandinavien.
Utställningen har möjliggjorts genom ekonomiskt bidrag från The Nippon Foundation och Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation, samt stöd av Japans utrikesministerium, Japans ambassad och Sveriges utrikesdepartement.

 

Sweden-Japan Foundation (SJF) utlyser stipendier för studier, forskning samt examensarbete och praktik på högskolenivå i Japan.

SJFs stipendier är främst avsedda för studier inom teknik, naturvetenskap, ekonomi, juridik, medicin och handel. Studenter och yngre forskare från samtliga universitet och högskolor i Sverige är behöriga att söka anslag.

Sweden-Japan Foundation: Stipendieutlysning

Sista ansökningsdag: 1 oktober 2010

 

In the early morning of April 28, 45 Japan enthusiasts gathered in the Wallenberg Auditorium at the Royal Swedish Academy of Engineering Sciences to listen to Dr. Jesper Edman’s views on the future of Japan. Jesper referred to his background as a business economist at the European Institute of Japanese Studies (EIJS) at the Stockholm school of Economics as well as having lived more than 20 years in Japan, as a student, a business man and a post doc researcher.

Jesper’s view was rather positive. He did not focus on government debts, political turmoil or deminishing population. Instead he described changes taking place in Japan. He talked about changes in society concerning the women’s situation, work life balance, as well as ”the second globalization” and innovation in the business sector. On the everyday level there are great changes on the way, observed Jesper. His elegant talk attracted much participation by the audience including e g Minister Takaoka from the Japanese Embassy, former editior and journalist O. Rossander, the chairman of the Japanese Business Men’s Club, Mr. Nishio, to name a few.

 

 

Japanska UD erbjuder ungdomar från Europa ett nytt tillfälle att få göra en
studieresa till Japan under elva dagar i november-december 2010. Totalt
omfattar erbjudandet 37 ungdomar från 34 länder i Europa, varav minst en
skall komma från Sverige. Alla deltagare förväntas att engagera sig i att
förstärka utbytet mellan Europa och Japan.

Ansökan skall vara Japanska Ambassaden tillhanda senast tisdagen den 20 juli
2010.

För detaljer och ansökningsinstruktioner, se:
http://www.se.emb-japan.go.jp/studieresa.htm

Det är viktigt att den som vill söka noga läser igenom alla villkor och
ansökningsinstruktioner. Var snäll och uppmärksamma att ansökningar via
e-post eller fax inte accepteras.

 

För mindre än ett år sedan vann the Democratic Party of Japan (DPJ) en jordskredsseger i andrakammarvalet, och den nya regeringen fick ett opinionsmässigt stöd av 75 procent av de japanska väljarna. När premiärminister Yukio Hatoyama tillsammans med partisekreterare Ichiro Ozawa i början av juni månad lämnade ledarskapet för både regeringen och DPJ hade väljarnas förtroende för den sittande regeringen sjunkit till under 20 procent.

Avgångarna var logiska med tanke på det överhusval som var planerat till den 11 juli och i vilket DPJ hoppades på en framgång som skulle ge partiet egen majoritet i bägge kamrarna.

I vanlig ordning vid en japansk regeringsombildning har väljarnas opinionsmässiga belöning inte uteblivit. En vecka efter tillträdet av den nya regeringen under ledning av ”gräsrotspolitikern” och finansministern i Hatoyama-regeringen, Naoto Kan, var förtroendesiffran i tidningarnas opinionsundersökningar uppe i över 60 procent. Detta när det bara är en månad kvar till det viktiga överhusvalet.

Väljarnas missnöje med DPJ-regeringen under Hatoyama tycks bero på en rad olika faktorer, till exempel en allmän hållningslöshet och velighet när det gäller det politiska ledarskapet, för mycket prat och för lite verkstad samt bristande tilltro till regeringens vilja och förmåga att ta itu med landets stora ekonomiska problem på kort och, inte minst, på lite längre sikt.

Det är emellertid främst två mycket konkreta händelser som uppenbarligen fått bägaren att rinna över. Den ena är Hatoyamas tafflighet och velande när det gäller försöket att infria det uppblåsta vallöftet om att lokalisera om (eller t.o.m. bort) de amerikanska trupperna på Okinawa, något som slutade med att 2006 års avtal med USA med viss modifiering står fast. Den andra handlar om partisekreterare Ozawas maktutövande, inte minst hans inblandning i en pengaskandal som handlar om politiska donationer.

I det första fallet har den nya regeringen inte något stort handlingsutrymme för nya initiativ. När det gäller utrikespolitiken sade Kan i sin policyförklaring i parlamentet i fredags att den kommer att präglas av realism, inte ideologi, att alliansen Japan-USA kommer att fortsatt vara axeln i den japanska utrikespolitiken och att han när det gäller Futenma-basen kommer att stå för den uppgörelse som förra månaden träffades mellan USA och Japan.

Kan har dock antytt att vad den nya regeringen kan göra är att försöka lätta på Okinawa-bornas bördor till följd av de amerikanska baserna.
När det däremot gäller den förre partisekreteraren och stöttepelaren Ozawas roll i DPJ:s snabba utförsåkning i opinionen kan man nog utan överdrift säga att en Ozawa-distans satt sin prägel på den nya administrationens sammansättning, på dess arbetsformer och på stora delar av den politiska inriktning man hittills gett uttryck för.

Det är symptomatiskt att de allra flesta bedömningar av premiärministerbytet har handlat om Kans, och den nya regeringens, möjligheter att göra sig fri från Ozawas inflytande i partiet. Den förre premiärministern Hatoyama, som ju dock är den som Kan efterträder, nämns nästan inte alls i kommentarerna.

Att i så stor utsträckning som möjligt distansera sig från Ozawa är naturligtvis en poäng från opinionsmässig synpunkt – och sådana behövs förvisso om förstakammarvalet i juli skall gå DPJ:s väg – men det har också inom partiet funnits ett på sina håll ganska stort missnöje med Ozawas strategier både vad gäller maktutövning och politiska sakfrågor.

Vad beträffar regeringens sammansättning kan man visserligen konstatera att premiärminister Kan behåller en hel del av ministerskaran från Hatoyama-administrationen, men bland de kvarvarande ministrarna finns sådana tungviktare och Ozawa-kritiker som utrikesminister Katsuya Okada och ministern för Land, Infrastructure, Transport and Tourism, Seiji Maehara. Kan själv var bland annat finansminister i den förra regeringen, och som sådan efterträds han nu av sin tidigare senior vice finance minister Yoshihiko Noda, som också är kritiskt inställd till Ozawas politiska idéer.

Till partisekreterare har Kan utsett Yukio Edano, som var ”vitaliseringsminister” i den förra regeringen. Som sådan har han spelat en viktig roll i the Government Revitalization Unit som skall granska budgetäskanden från olika departement och organisationer. Edano, som arbetat länge tillsammans med Kan, är en stark kritiker av sin föregångare vars politiska stil han anser kunna väcka misstankar om en politik för gynnande av olika särintressen (pork-barrel spending).

Till den viktiga posten som chefskabinettssekreterare (regeringssamordnare och talesman för regeringen) har Kan utsett Yoshito Sengoku, som var ”national strategy minister” i Hatoyama-regeringen och som anses vara en politiker med stort förtroende, vältalig inom ett brett politiskt spektrum och känd för sin kritik av Ozawa.

DPJ har tidigare haft en policykommitté som fungerat som forum för policydiskussioner bland partigängare och parlamentsledamöter. Med motiveringen att han ville undvika ”dubbelt beslutsfattande” (av regeringen och av partiet) i policyfrågor avskaffade Ozawa detta forum, något som anses ha stängt ute många parlamentsledamöter från partiarbetet och i stället koncentrerat makten till Ozawa.

Regeringen Kan har återinrättat policykommittén, och till dess ordförande har han utsett Koichiro Genba, som är ordförande i underhusets Committee on Financial Affairs. Genba är Ozawa-kritiker, han har arbetat med partiets valmanifest och han är den i partiet som först började kräva att policykommittén skulle återupprättas.
Ja, det finns gott om konkreta administrativa och organisatoriska exempel på nyordning under den nye partiordföranden och premiärministern. När det gäller det politiska innehållet blir deklarationerna av naturliga skäl något vagare. Man kan dock göra observationen, vilket Yomiuri Shimbun gör i en ledare den 12 juni, att Naoto Kan gav prov på en ”realistisk, jordnära inställning i sitt första policytal i parlamentet – till skillnad från sin företrädare Yukio Hatoyama, vars ord var fyllda av filosofiska idéer som slutade i ingenting”.

Det som främst skiljer regeringen Kan från regeringen Hatoyama är att den förra vågar säga att man inte kan föra konjunkturpolitik och/eller social reformpolitik utan att bry sig om hur åtgärderna skall finansieras.

I sitt policytal i parlamentet lanserade Kan idén att det behövs ett forum över partigränserna för att diskutera hur de japanska statsfinanserna skall kunna förbättras, en idé som återfinns i valplattformen för sommarens överhusval. Ja, att en överenskommelse över partigränserna i den frågan är en nödvändighet torde inses av alla som upplevt vilket skattemotstånd de japanska väljarna kan mobilisera. Det var ju också under stor vånda som konsumtionsskatten på sin tid över huvud taget kunde införas.

Och ”alla” inser att en höjning av konsumtionsskatten är nödvändig om det skall kunna ske en sanering av de japanska statsfinanserna. Hatoyama/Ozawa ville helst tala tyst om sådana tråkiga saker inför förra höstens andrakammarval, och man lovade att det inte skulle införas någon sådan skattehöjning före 2013. Man kan kanske inte påstå att den nye premiärministern tjatar om nödvändigheten av en skattehöjning, men ordvalen i både policytal och valplattform visar åtminstone att man inser frågans vikt.

För att uppnå de tre målen ”en stark ekonomi”, ”starka finanser” och ”stark social välfärd” har Kan talat mycket om något som han kallar ”den tredje vägen för ekonomisk tillväxt”. Enligt honom skulle den första vägen bestå av en politik med satsningar på offentliga investeringar (det vill säga den gamla ”pork-barrel”-politiken) och den andra vägen en politik med inriktning på utbudssidan (det vill säga reformpolitik à la Koizumi).

Kans ”tredje väg” skulle innebära ökade satsningar på det sociala välfärdsprogrammet med intäkter som tas in från skattehöjningar, något som skulle kunna stimulera den ekonomiska tillväxten bland annat via ökad framtidstro hos allmänheten och därmed också ökad konsumtion.

Det återstår att se vad Kans ”tredje väg” innebär i praktiken.
Ingen vet hur länge de goda opinionssiffrorna för regeringen Kan och DPJ varar. En smekmånad kanske inte blir mer än just en månad. Så för att på bästa kunna ta tillvara den plötsliga kärleksförklaringen från väljarna har man inom regeringspartiet beslutat att det instundande valet till första kammaren skall hållas så snart som möjligt, vilket är den 11 juli som tidigare planerats.

För denna brådska har Kan fått betala ett pris form av ett ministeravhopp. Det är ministern för ”Financial services”, Shizuka Kamei som lämnar regeringen. Han representerar DPJ:s koalitionspartner Kokumin Shinto (People´s New Party) och anledningen till at han lämnar är att brådskan med förstakammarvalet gör det omöjligt att under innevarande parlamentssession fatta beslut i Kameis stora fråga, nämligen en nedtrappning av postprivatiseringen. Ett sådant beslut hade krävt en förlängning av den nuvarande sessionen, något som skulle kunna leda till ett uppskjutande av valet.

Skadan för regeringen Kan av avhoppet är emellertid begränsad. Inom Kokumin Shinto är man medveten om att det är med DPJ-regering man under alla förhållanden har störst chans att få igenom sina krav på begränsningar när det gäller postprivatiseringen, varför man trots Kameis avhopp står fast vid koalitionen.
(SJF, 2010-06-14)